Jackie har fått influensan och ligger utslagen i sin säng mest hela dagarna så jag försöker hålla ställningarna i det Duckworthska residenset. Bea är faktiskt otroligt gullig och sammarbetsvillig när hon väl vill. Igår natt fick jag henne att sova i sin egen säng hela natten, ingen har lyckats med det förut, så när jag kom ner för trappan på morgonen kom hon och mötte mig och berättade hur duktig hon hade varit. Hon hade tydligen legat vaken och väntat på att jag skulle gå upp, utan att väcka Jackie. Allting flyter faktiskt på smidigt. Men nu har jag använt alla mina ideér på vad man kan laga för olika maträtter så antingen får Jackie vara frisk imorgon eller så blir det take away.

Vi hade första frosten i natt & hemma snöar det redan, kära hjärtanes.

Hörde att ni skulle få snö imorgon natt, allvarligt talat blir jag lite avundssjuk. Här är inte alla löv röda än ens, men min kropp tror att det är höst & Sverigekallt. Den är inställd på kyla & sätter på sig vantar och halsduk. Jag hoppas det kan få vara lite snöfall när jag är hemma, OBS INTE 30 MINUS UTAN BARA LITE SNÖ TACK.
Allt ät fixat för hemmkomsten nu, biljetter bokade, listor skrivna, bankkort fixade, pakett beställda, auktioner vunna och frisörtid bokad.

Lite bilder från nu & då


Frida & Buckingham Palace & Piccadilly Circus


Bea lånar mitt smink och känner sig mycket fin.



Jag & Michelle förösker anama den rätta Brick Lane looken. haha

I onsdags åkte jag till Tannya, tjejen som bodde hos oss innan hon fick sin lägnenhet, och Leanne för att se deras lägnhet och ha lite filmkväll. I londonska mått så är lägenheten ett riktigt kapp, men i Sverige skulle det inte vara tillåtet att bo i den på grund av hälsorisken. Det var liksom mögel i ett av svrummen i hörnet och något fuktskadat i trappan. Men bättre än så får man inte som första lägenhet i London. Såna saker får mig bara att förstå hur stor skillnad det är på England och Sverige i visa saker.

Idag ar det tva veckor kvar tills jag kommer hem till Svedala och halsar pa. Ska bli sa roligt att fa traffa alla igen.

Imsevisespindel på finska, åt fel hål & väldigt snabbt.

Bilder från i torsdags när vi gjorde vår veckliga äventyr till Blackheath. Jack & B smilar upp sig så mycket de bara kan. Söta är de i alla fall. Spelade in när Jack sjöng imsevimse Spindel på finska med, ska försöka lägga upp den sen.


Idag är det riktigt brittsommar här, solen skiner och det är varmt. Bestämde mig för att ta en tur upp till observatoriumet, kändes lite dåligt att jag har bott här så pass länge utan att ha varit uppe där. Så det var jag och 4 busslaster kineser där typ. Nu har jag sett det på nära hål i alla fall & utsikten var fin.

Idag gav jag & Frida oss ut på lite äventyr i förorterna, där bussarna bara går en gång i halvtimmen och där det finns fler lägenhetskomplex än townhouses. Destination var ett varuhus där följande inhandlades: Glögg, massor skumtomtar, Chips (utan vinäger), pepparkakor med svensk text på, saft fläder och tavelramar. Någon som kan gissa vart vi har varit?

Resturangen serverade svensk mat med så klart, precis som i Svedala. Men här hade de fått för sig att kycklingbröst med potatis och ärtsås var svensk husmanskost. Jag kände lite så där att jag har aldrig hört talas om kombinationen eller ens gröna ärtrorsås. Men britterna kanske har bättre koll på svensk husmanskost än vi...

Om det alltid kunde vara så här lätt att ta hand om Bea som det var ikväll skulle jag aldrig ha några problem.
Vi lästa lite böcker, övade på att sjunga imsevimse-spindel på svenska och andra barnvisor. Jag visade henne även att jag kan göra r-ljud, hon blev mycket avundsjuk och skrattade tills hon fick ont i magen. Vi bestämde även att nästa vecka ska vi baka svenska saker så som kanelbullar & chokladbollar och ha en sleepover i mitt rum. Jag råkade med förklara vad winerbröd var, så hon vill bka det med. Men jag funderar på att föröska hitta ett bageri som säljer såna och låtsas attjag har bakat dem istället. Jag har inte lust att vika en deg 100 gånger över smör.

Charlie tog precis over titeln varldens sotaste unge fran Bea. Hon ar ett riktigt energiknippe med lockigt har. Och hon kramar katten alldeles for hart och pratar sa otydligt att man inte har en chans att forsta. Vi kommer nog ha mycket roligt ihop.  Jag ska ta och ta en bild pa henne nasta torsdag sa ni far se henne. Hennes pappa ar modell & hennes mamma otroligt sot och pabrat det syns pa ungen kan man lungt saga

Idag blev jag officilt med mitt tredje barn. Lilla Charlie next door, som jag ska ta hand om ett par timmar varje torsdag. Ska bli jätte kul för hon är bara 2,5 och ett riktigt yrväder. Börjar redan nu på torsdag & hon betalar riktigt bra med. :)

Frida mailar OLW och Estrella och frågar om de exporterar till London, det kanske säger lite hur desperata vi är efter riktiga chips. Här har de bara vinäger chips och andra konstiga sorter och de smakar inte ens riktiga chips. Vi vill ha riktiga sour cream & onion och dillchips. Och om ni undrar så har de så mycket majonäs i sina diper här att de endast har smak av det, så att dipa grönsaker funkar inte heller. Och popcorn har de inte i alla mataffärer.
Konstigt folk de där britterna...

Nu är det klart 26 till 31 oktober kommer jag befinna mig hemma i Linkan.
Ska bli så skönt att komma hem ett par dagar, träffa alla, äta mammas mat, duscha i en dusch med hårda strålar och bara vara.

Igår åkte jag ut till Frida i West Norrwood, vi hade en hederlig filmkväll med Harry Potter maraton. Känns så mycket mer verkligt när man kan säga saker som "Där är Canarian Warf och där bor jag". Vi beställde alldels för mycket mat med, som alltid.

Men det mest roliga måste ju ha varit min hemresa, tog mig 3 timmar att ta mig hem en väg som vanligtvis tar 50 minuter. Med stängda tunnelbanner, tåg som inte går och bussar i trafiksylt så tar allt sån tid. Skönt att man ändå är så pass hemma i London nu att man inte får panik av att vara helt lost utan att man vet vad man kan ta för tubar och bussar. Ikväll börjar en stor tunnelbannestrejk så imorgon håller jag mig hemma i Greenwich och väntar på att kaoset ska gå över...

Frida, jag och Agnes hade intensivkurs i svenska med Michelle igår eftersom vi gick till Roxy, ett ställe där typ alla bartendernarna är svenska. Så nu kan hon säga de mest nödvänliga sakerna så som: nej, ja, tack, hata och älska. Den enda meningen hon kan hitills är "Hej, jag heter Michelle och jag älskar Carl-Philip.", vi tyckte att det var det viktgaste att kunna säga på svenska. Alla andra svenskar tittade lite undrande på henne när hon använde sina svenska kuskaper dock. Roligt hade vi i alla fall, och för att inte somna på bussen hem böjde jag tyska verb för Michelle.

Förövrigt kan jag berätta att jag håller på att regna bort, det regnar ständigt och jämnt just nu och jag har inga gummistövlar.