Frida, jag och Agnes hade intensivkurs i svenska med Michelle igår eftersom vi gick till Roxy, ett ställe där typ alla bartendernarna är svenska. Så nu kan hon säga de mest nödvänliga sakerna så som: nej, ja, tack, hata och älska. Den enda meningen hon kan hitills är "Hej, jag heter Michelle och jag älskar Carl-Philip.", vi tyckte att det var det viktgaste att kunna säga på svenska. Alla andra svenskar tittade lite undrande på henne när hon använde sina svenska kuskaper dock. Roligt hade vi i alla fall, och för att inte somna på bussen hem böjde jag tyska verb för Michelle.

Förövrigt kan jag berätta att jag håller på att regna bort, det regnar ständigt och jämnt just nu och jag har inga gummistövlar.